Nästan hälften av Latinamerikas bekämpningsmedel är förbjudna i EU

Regulatoriskt glapp bakom bekämpningsmedel i Latinamerika: nästan

Artikeln som står i centrum för denna rapportering jämförde nationella godkännanden i åtta länder med EU:s lista över godkända aktiva substanser per december 2020. Den belyser stora variationer över regionen: Costa Rica och Mexiko visade det högsta antalet substanser som inte är tillåtna i Europa (runt 140 respektive 135), följt av Brasilien (115), Argentina (106) och Chile (99). Dessa totaler inkluderar vanligt förekommande föreningar såsom herbiciden acetoklor, insekticiden bifentrin och fungiciden karbendazim — samtliga exempel på produkter som tillsynsmyndigheter i Europa har tagit bort, begränsat eller aldrig godkänt på grund av oro kring persistens, toxicitet för icke-målarter, potential för hormonstörande effekter eller andra hälsorisker för människor.

Varför finns denna skillnad? EU:s reglering tenderar att vara försiktighetsinriktad och fokuserad på faror: substanser som uppvisar carcinogenicitet, hormonstörande egenskaper, reproduktionstoxicitet eller oacceptabel miljöpersistens förbjuds ofta eller får inte sina godkännanden förnyade. I kontrast till detta har godkännanden i många latinamerikanska system historiskt följt riskbedömningsmodeller som förlitar sig på lokala användningsmönster, ekonomiska överväganden och, i vissa fall, dataset som lämnats in av industrin. Forskare som arbetat med analysen beskriver det regionala ramverket som «avsevärt mindre rigoröst» och noterar brister i övervakningskapacitet, restkontroll och periodisk utvärdering av äldre kemikalier. Ekonomiskt beroende av exportgrödor, snabba godkännanden för att stödja intensivt jordbruk och begränsade institutionella resurser bidrar alla till att förklara varför så många substanser förblir godkända söder om Atlanten medan Europa tar bort dem från marknaden.

Exportgrödor och ekonomiska drivkrafter

Analysen visar att de bekämpningsmedel som mest sannolikt är förbjudna i Europa koncentreras till de grödor som utgör grunden för regionens exportintäkter från jordbruket. Soya, majs, vete och ris — de råvaror med högst produktions- och exportvärde i urvalet — står för den största andelen av de godkända men EU-förbjudna aktiva ingredienserna. För regeringar och producenter är trycket tydligt: avkastningsstabilitet och skadedjursbekämpning i stora monokulturer beror ofta på kemiska verktyg som globala tillsynsmyndigheter alltmer ser som riskfyllda.

Den ekonomiska verkligheten gör regulatoriska förändringar politiskt och tekniskt svåra. Producenter och distributörer av jordbrukskemikalier hävdar att plötsliga förbud kan lämna lantbrukare utan pålitliga alternativ, särskilt där integrerat växtskydd (IPM) inte har införts i stor omfattning och rådgivningstjänsterna är bristfälliga. Samtidigt betonar forskare inom folkhälsa och miljö att ett fortsatt beroende av farliga aktiva ingredienser externaliserar hälsokostnader till lantarbetare och närliggande samhällen samt bryter ner jord, vatten och biologisk mångfald — konsekvenser som på lång sikt undergräver jordbrukets motståndskraft och marknadstillträde.

Hälso- och miljöskador av bekämpningsmedel i Latinamerika: nästan

Vetenskaplig litteratur och regionala hälsostudier dokumenterar flera exponeringsvägar och skador. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) rapporterade att användningen av bekämpningsmedel i Latinamerika ökade med ungefär 500 % mellan 1990 och 2019, vilket återspeglar en intensifiering av jordbruket. Denna ökning innebär betydligt högre kontaktrater för lantarbetare och människor som bor nära fälten, samt ökade resthalter i mat, vatten och till och med bröstmjölk. En folkhälsostudie i flera länder, publicerad 2024, upptäckte bekämpningsmedel i bröstmjölksprover i minst tio latinamerikanska länder, vilket väcker oro för hormonstörningar, utvecklingsneurologisk toxicitet och hälsorisker senare i livet för barn.

Kliniska och epidemiologiska studier förstärker larmet. Arbete från delstaten Paraná i Brasilien har kopplat kronisk yrkesexponering för bekämpningsmedel till mer aggressiva former av bröstcancer bland kvinnor med bakgrund inom jordbruket. Akuta förgiftningar är fortfarande vanliga i vissa landsbygdsområden på grund av bristfällig utbildning, otillräcklig personlig skyddsutrustning och begränsad tillgång till akutsjukvård. För ekosystem driver bekämpningsmedel förlust av biologisk mångfald genom att döda nyttiga insekter (inklusive pollinatörer), minska den mikrobiella mångfalden i jorden, förorena sötvattensystem och ackumuleras i näringsvävar; neonikotinoider, pyretroider och persistenta fungicider har alla pekats ut för sådana skador på andra håll och ingår i den mix som granskas i det latinamerikanska sammanhanget.

Policy och praktiska steg för ett säkrare jordbruk

Forskarna som författade Proceedings-analysen och folkhälsoexperter förespråkar en respons på flera nivåer. På regulatorisk nivå rekommenderar de snabba förbud mot extremt farliga bekämpningsmedel (HHPs), harmoniserade protokoll för riskbedömning mellan länder och obligatoriska omprövningscykler så att äldre kemikalier inte behålls på obestämd tid. De kräver också utökad, riktad övervakning — resthaltstester i livsmedel, biomonitorering bland exponerade populationer och miljöövervakning av vatten och jord — för att generera det lokala underlag som driver policyförändringar.

Vad konsumenter, hälso- och sjukvårdssystem och tillsynsmyndigheter kan göra härnäst

Beslutsfattare bör prioritera ett antal omedelbara steg: förbjuda eller fasa ut bevisat extremt farliga bekämpningsmedel, implementera regionalt samordnad övervakning och göra data offentligt tillgängliga, stärka protokoll för arbetshälsa och akutsjukvård vid landsbygdskliniker, samt finansiera praktiska omställningsprogram som ersätter farliga kemikalier med effektiva metoder med lägre risk. Civilsamhället och universiteten behöver vara centrala partner i utbildningsprogram och vid genomförande av oberoende övervakning; vetenskapliga institutioner som nationella forskningsråd kan tillhandahålla den analytiska ryggraden för omvärderingar.

För konsumenter kan medvetenhet om resthaltsnormer och efterfrågan på hållbart producerad mat förändra incitamenten. För hälso- och sjukvårdssystem bör övervakning av förgiftningar, cancerincidens och utvecklingsresultat i jordbruksregioner vara en prioritet, så att regulatoriska beslut vägleds av både farodata och verkliga hälsotrender. Analysen i Proceedings of the Royal Society B är en tydlig uppmaning: harmonisera regleringen med framväxande vetenskap, skydda sårbara arbetare och samhällen, och investera i jordbruksmodeller som minskar beroendet av farliga bekämpningsmedel samtidigt som försörjningsmöjligheter bevaras.

Källor

• Proceedings of the Royal Society B (analys som jämför godkännanden av bekämpningsmedel)
• FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) statistik över användning av bekämpningsmedel
• CONICET (Argentina) — regional regulatorisk och forskningsrelaterad kommentar
• Folkhälsoforskning om rester av bekämpningsmedel och bröstmjölk (peer-reviewed folkhälsotidskrift)
• Handelsavtalet mellan Mercosur och EU (text och policyanalyser)