DNA-spår öppnar Jack Uppskäraren-fallet på nytt

Efter 137 år återvänder ett välbekant mysterium

I början av 2025 landade ett uppmärksammat påstående på skrivbordet för ett gammalt fall som fascinerat generationer: ett litet team som arbetar med en privatägd silkeschal menar att genetiskt material extraherat från tyget kopplar plagget till både Catherine Eddowes, ett av offren från 1888, och till Aaron Kosminski, en polsk immigrant som tidigare pekats ut som en av de huvudmisstänkta. Tillkännagivandet återupplivade den långvariga historien om att de ökända Whitechapel-morden äntligen fått ett vetenskapligt svar – och med det följde en intensiv debatt om vad forensisk genetik legitimt kan bevisa i sekelgamla fall.

Vad forskarna säger sig ha funnit

Påståendet vilar på två delar. För det första rapporterar analytiker att blodfläckar på schalen innehöll mitokondrie-DNA (mtDNA) som stämmer överens med moderslinjen hos Eddowes ättlingar, ett fynd som teamet presenterar som bevis för att tyget fanns på mordplatsen. För det andra rapporterades en spermafläck på samma tygstycke dela mtDNA-markörer med ättlingar till Aaron Kosminskis kvinnliga släktingar, vilket forskarna tolkar som en länk mellan den misstänkte och plagget. Dessa slutsatser offentliggjordes av historikern som äger schalen och av de inblandade forskarna.

Varför många genetiker och historiker förblir oövertygade

Rättsmedicinska specialister har varit snabba med att påpeka begränsningar i både bevisningen och tolkningen. Mitokondrie-DNA ärvs via moderslinjen och saknar den individualiserande förmåga som kärn-DNA besitter; det kan utesluta misstänkta men bevisar sällan identitet på egen hand eftersom många obesläktade personer kan dela samma mtDNA-profil. Utredare varnar också för att schalens proveniens är osäker: den förekommer inte i samtida polisinventarier och har hanterats av ett flertal personer under många årtionden, vilket ökar risken för modern kontaminering. Dessa och andra metodologiska betänkligheter innebär att de matchningar som rapporterats till allmänheten inte i sig utgör definitiva bevis.

En publicerad artikel – och en formell varning

Hanteringskedja och kontaminering: den svaga länken

Två praktiska problem driver mycket av skepticismen. För det första är historisk proveniens avgörande: om det inte med säkerhet kan visas att schalen befann sig på brottsplatsen den aktuella natten, kan DNA-matchningar mot personer kopplade till fallet vara betydelselösa. För det andra är kontaminering en verklig fara i gamla textilier – även små mängder modernt DNA kan överskölja eller efterlikna historiska signaler. Kritiker noterar att schalen hanterats vårdslöst under åratal, ibland av ättlingar som senare lämnade DNA för jämförelse, vilket komplicerar varje påstående om att en matchning återspeglar en överföring från 1800-talet snarare än senare kontakt. Kort sagt krävs både en säker hanteringskedja och oomtvistliga molekylära data för att skapa en tillförlitlig koppling; den kombinationen saknas för närvarande.

Juridiska påtryckningar och önskan om ett avslut

Bortom akademiska argument har påståendet väckt krav från ättlingar om att återöppna rättsliga processer. Släktingar till Eddowes och anhängare till forskningen har bett myndigheterna att överväga en ny rättslig undersökning och att formellt identifiera Kosminski som mördaren – delvis av humanitära skäl, för att ge ett symboliskt avslut för familjerna. Politiskt och juridiskt kräver dock exhumering, utredningar och retroaktiva identifieringar en hög tröskel av tillåtlig bevisning, och åklagare avböjer historiskt sett att agera när nytt material är ifrågasatt eller när beviskedjan är ofullständig.

Vad bevisningen skulle behöva visa

Om fallet någonsin ska röra sig bortom ifrågasatta rubriker skulle tre saker stärka påståendet dramatiskt: ett transparent offentliggörande av rå sekvensdata och laboratoriejournaler så att andra team kan reproducera resultaten; oberoende tester av material från schalen med metoder utformade för att upptäcka och kvantifiera kontaminering; samt stödjande historisk dokumentation som placerar schalen på platsen enligt tillförlitliga, samtida register. Utan dessa delar förblir mtDNA-matchningar antydande men inte avgörande.

Varför denna debatt är viktig

Vid en första anblick är detta en nischad diskussion om ett föremål och ett sekelgammalt mord. I själva verket belyser det hur forensisk vetenskap, publik historieförmedling och journalistik samverkar: framsteg inom DNA-analys skapar nya möjligheter för arbete med kalla fall, men de skapar också legitima frestelser att övertolka tvetydiga signaler. Fallet med Jack the Ripper bär en enorm kulturell tyngd, och den mediala dragningskraften kan förstärka påståenden innan de tekniska kontrollerna är slutförda. Denna episod är en påminnelse om att forensik måste möta både vetenskaplig transparens och historisk stringens innan gamla mysterier kan sägas vara lösta.

Slutsats

De nyligen gjorda tillkännagivandena har gett förnyad uppmärksamhet åt hypotesen om Aaron Kosminski, och förespråkarna menar att mtDNA-kopplingarna på schalen pekar mot den länge misstänkte barberaren. Dock innebär mitokondriella matchningar, oklart ursprung och ett formellt ifrågasättande från en vetenskaplig tidskrift att den rådande forensiska och historiska opinionen förblir försiktig. För närvarande är påståendet en intressant utveckling snarare än ett fastställt faktum – en sporre att verka för öppna data, noggranna omtester och en varsam separering av hoppfullt historieberättande från vad molekylerna faktiskt visar.

Mattias Risberg är en Köln-baserad reporter som bevakar vetenskap och teknik för Dark Matter. Han har en MSc i fysik och en bakgrund inom datadriven rapportering om forensiska metoder, rymdpolitik och leveranskedjor för halvledare.